Heb 13:15–17, 20–21 och Mark 6:30–34
Gud, barmhärtighetens Fader, din Son har gjort sin moder, den saliga jungfrun Maria, också till vår moder. Låt hennes kärlek få din kyrka att växa och helgas, så att alla jordens folk samlas i dess famn.
"Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite". Vi får följa med Jesus till en öde trakt, vara ensamma med honom, i stillhet, tystnad, vila. Vi lockas in i den atmosfär av tillbedjan och tystnad som omger Treenighetens mysterium. Upptäckten av denna atmosfär kan påverka hela vårt liv, så att vi även i vår aktivitet, våra problem och utmaningar kan bli kvar i en fridens, tillbedjans och tystnadens atmosfär. Inte för att fly verkligheten utan för att där möta den Gud som är tre i en och en i tre, och som ständigt är närvarande i verkligheten.
Risken är att vi gör en alltför stor skillnad mellan den fromma delen av vårt liv och den vanliga. Djupt inom oss får vi bevara tystnaden och tillbedjan inför den Gud som är oss närmare än vi är oss själva. Jesus lär sina lärjungar att bevara friden och stillheten i mötet med människors behov och nöd. Man kan kalla detta för ”Betanias atmosfär”. Hemmet i Betania, där Maria, Marta och Lasarus bodde, ett vanligt hem, där man tog emot Jesus med stor vördnad.
Ibland var det Marta som styrde och ställde. Ibland var det Maria som föll ned i tillbedjan och en gång var det Lasarus som dog. Det hände mycket i det här hemmet, vilket är en bild av vår verklighet. Just där vi är tar vi emot Gud, vare sig vi lagar mat i köket, faller ner i tillbedjan eller dör. Allt hör in i bilden. Det väsentliga är att upptäcka att vi, oavsett vilka vi är, hur vi än fungerar, hur vår omgivning och verklighet än ter sig, har vi tillgång till den kontemplativa atmosfären och grundtonen i vårt liv. Det finns en grundton av tillbedjan, en inre melodi, som ljuder genom allt.
Det är också jungfru Marias atmosfär, hon som i tystnad tog emot ordet och lät det växa inifrån. Så när du avskiljt tid för Gud, och sedan återvänder till din vardag, då lockas du tillbaka in i den tillbedjans, fridens och tystnadens atmosfär som finns djupt inom dig, mitt i världens nöd, i det allra aktivaste, vanligaste och vardagligaste. Vi glömmer inte stillheten och Guds närvaro utan det uppstår en helande spänning mellan stillheten och ett liv fullt av verksamhet. Som in- och utandning, som en helhet av det yttre och det inre livet, en form av kontemplation i handling.