1 Kor 8:1b–7, 11–13, Luk 6:27–38
Allsmäktige Gud, låt i din godhet alla som upphöjer den heliga alltid rena Jungfrun Marias Namn på hennes förbön få del av din barmhärtighet och välsignelse.
Vi firar i dag Jungfru Marias heliga namn.
Kristi kropp är ett med jungfru Maria, hon som födde honom och gav honom en mänsklig kropp. Som S:t Franciskus av Assisi skriver: "Ur den heliga och ärofyllda jungfru Marias sköte mottog Jesus Kristus vår mänskliga bräcklighet. Fastän han var oändligt rik, har han tillsammans med den saliga jungfrun valt fattigdomen här i världen.”
Vidare är Marias heliga namn en väg in i Jesu heliga namn. I Jesu och Marias namn lär vi oss att begränsa hämndbegäret. Samtidigt är det viktigt att korrigera den som skadar oss själva eller andra. S:t Augustinus säger att ”människor ska älskas men på ett sätt så att deras fel inte älskas”. ”Om du lider skada, förblir tyst och inte korrigerar din nästa, så syndar du mer genom din underlåtenhet än den skada din nästa orsakat dig.” Det handlar alltså om något som är mycket mer värt än det som någon kan ta ifrån oss, den mänskliga personens värdighet, det som Gud lagt ned i varje människa, som väntar på sin fullkomning. De som är våra fiender, motståndare, ska korrigeras men också inneslutas i våra böner, och vara föremål för våra välönskningar.
”Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er.” Vi behöver öva oss i hur vi ska hantera dem som vi har svårt för, de besvärliga, de som är mot oss på något sätt. Jesus säger inte att vi ska samtala, gå i dialog, försöka lösa något utan att vi ska be för dem, för bönen åstadkommer mer. I bönen vänder vi oss bort från oss själva till den som kan hjälpa oss. Vi kan inte rädda oss själva, vi behöver hjälp utifrån, ovanifrån, den hjälp som endast Gud kan ge. När vi ber, överlämnar vi oss åt Gud och ger honom möjlighet att arbeta med oss, att förändra och förvandla oss. Vi fylls av kärlek och med vilja till den andres bästa, att hon eller han ska nå sin egen fullkomning, sin fulla potential.
Att vända andra kinden till är en form av avväpning eller självförsvar som inte skadar den andre, det är ett sätt att arbeta med våra impulser att ge igen, växer i tålamod, i efterföljelse av Jesus, efterliknar honom, imiterar honom. ”Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda.” Vi är kallade att imitera och efterlikna Gud själv, som en son efterliknar sin fader, en fortsättning av inkarnationen. Gud blev människa i Maria för att vi steg för steg, dag för dag, ska bli honom mer lika.