Vish 1:13–15; 2:23–24, 2 Kor 8:7, 9, 13–15, Mark 5:21–43
Gud, vår Fader, du som i dopet har gjort oss till ljusets barn, låt aldrig mörkret få makt över oss, utan ge oss nåden att för alltid bli kvar i din sannings strålande ljus.

Läsningarna denna söndag är en lovsång till livet, till livets upphovsman, den som osynligt ger liv åt allt och en påminnelse om att det inte är döden som är målet utan livet. ”Det är inte Gud som har gjort döden, han gläder sig inte åt att liv släcks. Nej, till att leva skapade han allt … Gud skapade människan till odödlighet och gjorde henne till en avbild av sitt eget väsen”. Gud fyller ständigt allt levande med liv, han drar oss hela tiden upp ur döden: ”Herre, du förde mig upp ur dödsriket, du gav mig liv, du lyfte mig upp ur gráven” … Du förvandlade min klagan till dans, Herre, min Gud, jag skall tacka dig för évigt”. Så får vi öva oss i att ge mer och mer uttrymme åt tacksamhet och förundran över att vi har fått del av livets outgrundliga mysterium.
Livet är en Guds gåva men vi kan inte se själva livet, vi kan endast se det som lever och därför missförstår vi livet som att det är livet som dör. Men själva livet kan aldrig dö, om vi kunde se livet bakom och i allt som lever skulle vi aldrig tvivla på odödligheten.
S:t Bonaventura menar att människans intellekt lider av blindhet, vilket gör att vi inte ser själva ljuset, som är det första vi ser och utan vilket vi inte förstår någonting. Vi ser endast det ljuset faller på, vi ser endast partikulära ting och inte själva varat, livet, ”trots att varat i sig självt borde vara det första som kommer springande till vår själ, eftersom allt annat ger sig till känna med hjälp av det.” Därför behöver vi öva oss i att erfara och ta emot livet med återställda sinnen, sinnen som har blivit renade, upplysta och helade genom den helige Ande, med tro, hopp och kärlek.
Så låt oss i dag och denna sommar öva oss i att se längre än endast materien, se hur Gud är i, bakom och bortom allt det vi erfar med våra kroppsliga sinnen.
Livet är en gåva att förundras över, och allt är material till tacksamhet och lovsång. Det är extra tydligt i sakramentet, vi tar emot det liv som aldrig dör. "Talita koum" sa Jesus till den lilla flickan, lika konkret tar han dig i dag vid handen i sakramentet, och säger: "lilla vän, jag säger dig, stig upp... jag reser dig upp från döden till livet och till att gå med bud om liv i en värld som är så präglad av död”.