Jak 5:9–12 och Mark 10:1–12

Allsmäktige Gud, låt oss så begrunda dina ord och dina underbara gärningar, att det vi gör och säger alltid kan behaga dig.

Jesus gör sitt första tecken på en bröllopsfest och Kyrkan lägger stor vikt vid Jesu välsignande av bröllopet i Kana eftersom hon där ser bekräftelsen av äktenskapet som ett verksamt tecken på Kristi närvaro. Det finns en djup hemlighet med äktenskapet, som just ett sakrament. Äktenskapets sakrament pekar på Gud, och kärleken som flödar mellan Fadern, Sonen och den helige Ande och ut i den skapade världen.

Skapelseverket kan förstås som en befruktning, då Guds Ande lägrar kosmos och ingjuter Logos, skaparordet. Ja, hela livet har en bröllopskaraktär vilket framgår av att Jesu hänvisar äktenskapet till skapelsen, och enheten mellan man ocjh kvinna. Vidare är inkarnationen bröllopet mellan Gud och människa, där allt himmelskt och jordiskt förenas och försonas i Jesu Kristi person. Även korset är ett bröllop, då Gud trolovar sig med människan och öppnar sig för att ta emot oss, ja hela påsk- och pingstmysteriet är  vibrerande bröllopsmystik. Hela det kristna livet är präglat av Kristi och kyrkans bröllopskärlek, denna enhet mellan Brudgummen och Bruden. Dopet är bröllopsbadet som föregår bröllopsmåltiden, den heliga Eukaristin. Påven Johannes Paulus II talade ofta om Mässans bröllopskaraktär och den särskilda relationen mellan Mässan och äktenskapet, enheten mellan Kristus och Kyrkan, Brudgummen och den älskade bruden. Ja, äktenskapet är ett verksamt tecken, ett sakrament, för Kristi förbund med kyrkan. Hela kyrkan och varje troende är en ”brud”, trolovad med Kristus, Herren, för att enbart med honom vara en enda Ande. Kyrkan är den fläckfria bruden till det fläckfria Lammet som Kristus älskade. För henne utgav han sig själv ”för att helga henne”, med henne förenade han sig i ett evigt förbund, och henne sörjer han ständigt för som sin egen kropp.

Till sist är det himmelska bröllopet, lammets bröllops måltid, vårt och hela skapelsens slutmål. Ja, i detta kosmiska himmelska sammanhang är det jordiska bröllopet, ja hela det mänskliga livet, infogat, i ett ständigt pågående samspel mellan himmel och jord, ande och materia, Gud och människa, och det är detta som inte får brytas, eftersom det är något som Gud sammanfogat.