1 Mos 17:3–9 och Joh 8:51–59
Var oss nära, Herre, i vår bön och omge oss med din barmhärtighet, så att vi, rena från synd, lever i din vänskap och ärver den härlighet du lovat oss.
Vi ber om nåden att få vara förenade med Sonen i kärlek till den ende Fadern, genom den helige Ande.
Gud gjorde Abraham till fader för många folk och gav honom löftet som gäller hela mänskligheten. Men Jesus talar inte om Abraham som sin fader utan om ”er fader Abraham”. Själv talar han endast om sin Fader i himlen: ”Det är min Fader som förhärligar mig, han som ni säger är er Gud”. Och han talar om sin eviga födelse: ”jag är och jag var innan Abraham blev till.” Född av Fadern före all tid, som Guds enfödde Son känner han Fadern, och sedan född av jungfrun Maria som människa känner Sonen också människan och hennes djupa nöd. Han är lika förbunden med oss som med Fadern och så förbunden att Fadern i honom får smaka döden. Ja, så brutal är den gudomliga kärleken, att Gud själv smakar döden, för att ge oss livet åter. Kristus som död är gravens och nedstigningen till dödsrikets mysterium. Kristus som vilar i graven uppenbarar Guds stora sabbatsvila efter att ha fullbordat människornas frälsning som skänker frid åt hela världsalltet.
Gud blev människa just för att kunna ge sig själv på detta offrande självutgivande sätt. Och så uppfyller han löftet till Abraham. För hur mycket än Sonen som Gud är rent självutgivande till Fadern på det gudomliga planet, så behövs det ett mänskligt självutgivande. Endast i sin mänskliga existens kan Sonens eviga givande av sig själv till Fadern bli förverkligat i den sanna formen av offer och självutgivande. Detta är orsaken till att Sonen, när han inträder i den fallna mänskliga världen, har tagit upp i sig själv detta som är kött; en mänsklig existens som är brännmärkt av synden, dömd att lida och att dö. Detta har han gjort för att göra förbannelsen själv, döden, tecknet på fördömelsen, till ett tecken på en ofattbar tillbedjan av Gud. Så blir hans död, syndens död (Rom 6:10), och som den förstfödde från de döda, ger han liv åt de döda; och därför ska ”den som bevarar Sonens ord aldrig någonsin se döden.”