2 Mos 3:1–8a,13–15, 1 Kor 10:1–6,10–12, Luk 13:1–9

Gud, ursprung till all kärlek, upphov till allt gott, du visar oss botens, bönens och barmhärtighetens väg ut ur vår mänskliga vanmakt. Ta emot vår lovprisning i dag, och ge åt alla som bedrövas av sin synd din förlåtelse, glädje och frid.

Vi ber om öppnade ögon för att se Guds närvaro alltid och överallt.

”om ni inte omvänder er, skall ni alla mista livet, precis som de.” När vi ser all ondska runt omkring oss, glömmer vi lätt bort vårt eget behov av omvändelse. Människans frågor om varför livet är så orättvist eller olika former av teodiceproblem vänder Jesus mot människan själv. Guds nåd kan endast tas emot genom en "förändring av hjärtat", det vill säga genom en intim och total förändring och förnyelse av hela människan, av alla hennes åsikter, bedömningar och beslut.

Det är en omvändelse i att mer och mer bli som Jungfru Maria, full av nåd. Allt som har något värde i vårt liv är också fullt av nåd och på det sättet är vi alla kallade att vara som jungfru Maria, att alltid och på varje plats öppna oss för den nåd som Gud vill ge oss. Vi har alla fått just den nåd som Kristus har velat ge oss. Varje dag är en möjlighet att övervinna de hinder och det motstånd som finns inom oss själva, det som gör att vi inte släpper in, tar emot, öppnar oss för nåden. Vi är skapade för att samverka med Gud, men det är ändå han som gör allt. Det viktigaste vi har att göra är att öppna oss för det som kommer till oss, utan vår egen ansträngning: nåden, gåvan, den helige Ande.

De bibliska texterna visar att omvändelsen kan ske på många olika sätt. Mose vaktar fåren och kommer till Guds berg Horeb. Han vandrar med fåren genom en fascinerande ökenmiljö. Han möts av ökenvind, skrämmande bergsmassiv, oaser, speciella växter och djur; hans sinnen är vidgade, han är långt från de egyptiska städernas oro och kaos, han är ensam och i stillhet och tystnad låter han den av Skaparen skapade naturen, påverka honom, verka på och förvandla honom.

Naturen blir en plats för omvändelse, ett unikt Gudsmöte, Gud talar i och genom sin skapelse, här i en oansenlig törnbuske, som brinner utan att förtäras. Så uppenbarar Gud sig i molnet och havet för Israels folk, som vi hörde i den andra läsningen. Det är mänskliga erfarenheter av vad som kan beskrivas som: kallelse, omvändelse, förvandling, uppvaknande, förening med Gud.

Med en kontemplativ livshållning kan vi vandra genom livet, i anturen, i skogen förtröstansfullt och sorglöst, det som är där får vara där, jag kan ana en glädje och en ro, som finns där, bakom och inrymd i allt och alla. Själva livet blir en omvändelse, som ständigt drar oss till Gud, en väg som börjar i den skapade världen och når ända in i Guds värld. S:t Franciskus av Assisi lär oss att naturen är Guds första bok, lärare och läkare, ett möte med Gud, som helar och förvandlar vårt inre genom och i det yttre som han har gett upphov till och så vända oss till det som både är ovanför och bortom oss.