1 Kor 15:12–20, Ps 17:1, 6–8, 15 och Luk 8:1–3
Gud, alla folks skapare och frälsare, underbart har du rotat din kyrka i Korea och låtit den växa genom dina martyrer Andreas, Paulus och deras följeslagares bekännelse till ditt namn. Hjälp oss genom deras förbön och exempel att vara dig trogna intill döden.
Vi firar de koreanska martyrerna Andreas Kim Taegon och Paulus Chong Hasan och deras följeslagare och vi ber om deras förbön för det koreanska folket och Kyrkan i hela världen.
Med Jesus följde de tolv och några kvinnor som hade blivit botade, och det står att de alla hjälpte till med sina tillgångar. De ställde "sina tillgångar" till gemenskapens förfogande.
Detta med tillgångar är mer än materia, ett utbyte av allt gott, av kyrkans alla tillgångar, mellan dem som har uppnått det himmelska fäderneslandet och dem som fortfarande vandrar sin pilgrimsgång på jorden. Dessa andliga tillgångar i de heligas gemenskap är kyrkans skatt som utgörs av det obegränsade och outsinliga värde som Kristi, vår Frälsares, försoningsgärning och förtjänster har inför Gud.
Kristus återger människan hennes höga värde, förvandlar en så värdslig sak som förhållandet till våra tillgångar, till något nytt. Kyrkan som Kristi kropp kan därför rena och ta upp olika kulturers verkliga tillgångar och ändå förbli en enda kyrka.
Det viktigaste bidrag som vi var och en kan ge, är främst är oss själva, de vi är i Guds ögon.
I dagens responsoriepsalm ber vi ”Bevara mig som en ögonsten, skydda mig i dina vingars skugga.” Vi är ögonstenar, eller som man säger på engelska ”apple of your eye”. Ögat som en glob, en rund sten eller ett äpple. Ögat som det viktigaste, känsligaste sinnesorganet, som inte tål minsta lilla skräp, som måste skyddas, som man måste vara rädd om. Det hebreiska ord som översatts består egentligen av två ord som betyder ”den lille mannen” eller ”ögats dotter”, syftar på den lilla miniatyren, reflektionen av dig själv, som du kan se i den andres öga. Latinets ”pupilla” betyder samma sak, den lilla pojken eller lilla flickan, som du ser i den andres pupiller. Att bevara någon som sin ögonsten betyder då att man ser sig själv i den andre, och att Gud ser sin egen avbild i oss. Vi är till i Guds ögon, som den helige Franciskus säger är vi ingenting annat än det vi är i Guds ögon. Ingen kan lägga till något, eller dra bort något därifrån.
Så det får vara vår innerliga bön: ”Herre, bevara mig som en ögonsten, skydda mig i dina vingars skugga. Låt mig i dag, och alla dagar, få vara din ögonsten, en ögats dotter eller son i dig”.