Hes 18:1–10, 13b, 30–32, Matt 19:13–15
Herre, du själv har gjort oss värdiga att motta dessa himmelska gåvor. Låt oss nu dela den heliga jungfrun Marias glädje över de stora ting du gjort med oss och i hennes efterföljd ställa hela vårt liv till ditt förfogande.
Vi firar vårfrumässa och ber om jungfru Marias förbön och förnyar vår vilja att tillsammans med henne ställa hela vårt liv till Guds förfogande.
Varje dag bär på möjligheten att förnya förbundet med Herren, som vi hörde om i första läsningen: ”Omvänd er därför, så får ni leva”. Det förbund som är en relation mellan Fadern i himlen och hans jordiska barn. Gud välsignar sina barn, liksom Jesus välsignar barnen i dagens evangelium. Vi är barn på ett naturligt plan till våra föräldrar, och vi delar vårt faderliga ursprung med allt skapat men Gud vill något mer och därför förenas vi sakramentalt genom dopet med honom så totalt att vi blir söner i Sonen, Faderns barn, med de helige Ande som ingjuten i oss. Vi är också Marias barn, den underbara gåva Jesus ger sina lärjungar från korset; ”Där är din mor.” I hennes moderlighet leds vi till att, liksom hon, ställa hela vårt liv till Guds förfogande.
Att vara barn är att existera i relation; eftersom man inte kan vara barn till ingen. Det gäller i den mänskliga familjen men också i Kyrkan, det är ett liv i gemenskap. Fadern, Sonen och den helige Ande är gemenskapen som öppnas och ger plats för något mer, människan och skapelsen, därför kan hela livet förstås som relation och barnaskap.
S:t Franciskus upptäckte att barnskapet var en nyckel till att leva i försoning och harmoni med allt som finns till. När Franciskus mediterade över den ursprungliga källan till allt, kallade han allt skapat, oavsett hur oansenligt, för sin broder eller syster, eftersom han visste att de hade samma källa som han själv. Här kommer även materien in, elementen, sådant som vinden, vattnet och stenar står också i relation till oss. Vi hör samman med allt annat som finns till, som har existens, liksom vi själva, de är våra bröder och systrar.
Vi kan idag meditera över detta förunderliga, att vi genom vårt barnaskap är så intimt förenade med allt som existerar och öva oss i förundran och tacksamhet över att vi dessutom av nåd är Faderns barn, i Sonen, genom den helige Ande, tillsammans med jungfru Maria och hela Guds folk i en gemenskap som överskrider alla gränser i en rörelse tillbaka till Fadern.