2 Kung 22:8–13; 23:1-3 och Matt 7:15–20
Herre, låt oss för evigt älska och frukta ditt heliga namn, ty inget kan skilja de dina från din kärlek och faderliga omsorg.
”Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: ”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar.” Det finns falska profeter i alla tider också idag. Och Jesus upprepar: ”På deras frukt skall ni känna igen dem”.
Av det yttre kan man inte bedöma det inre livet. Det är inte vad vi äter som är det viktiga, inte det vi tar in som är avgörande, utan det som kommer ut ur våra liv. Det som är frukterna av vårt liv. Jesus gör verkligen upp med allt religisöst hyckleri, det som handlar om vad vi äter, hur man vill framstå inför andra människor och pekar på att det ytterst endast finns en domare. Kärleken ska döma oss, huruvida vi med hela vårt liv har älskat Gud och våra medmänniskor, inte vilket livsstil vi har, inte vad vi äter och dricker, inte vilka vi umgås med, inte vilket parti vi röstar på eller vad vi tycker i olika frågor. Allt handlar om kärleken.
Så är det också med allt vi gör i Kyrkan att det på ett sätt kan se ut som yttre ordningar, prästens gester och ord i liturgin, kyrkorummens utformning och så vidare. Men vi måste alltid ha med i beräkningen att vi aldrig kan se det som sker i det inre, på djupet i en människas liv, vad Gud verkligen gör i sakramenten med en människa. Vi kan inte höra Gud säga vårt namn, att han älskar oss till det yttersta, att han upprättar och förvandlar oss, att han tar oss upp i Faderns och Sonens och den helige Andes gemenskap, att han gör vårt inre till sitt eget hem och gör hela vårt liv till en plats för hans närvaro.
Så låt oss idag komma närmare oss själva som det mysterium vi är, se på oss själva med förundran och vördnad och öppna oss för Guds mysteriösa närvaro och kärlek i våra liv.
De hinder som finns för vår andliga växt finns i oss själva, inte i de andra, hur besvärliga de andra än är. Så låt oss bejaka vår egen värdighet, älska oss själva, och låta denna Guds kärlek få vara utgångspunkt och drivkraft i allt vi är och gör. Så kan vi granska oss själva, upptäcka de goda frukter som finns i våra egna liv, och lita mer på Gud, och mer och mer ställa hela vårt liv till hans förfogande.