Syr 27:4–7, 1 Kor 15:54–58 och Luk 6:39–45
Gud, vår Fader, styr världens gång i din försyn, och låt din kyrka utan hinder tillbe dig och fullgöra ditt uppdrag.
Vi ber Gud om förlåtelse för våra synder i: tankar, ord, gärningar och underlåtelser. I dag stannar upp och mediterar över detta med orden. I den första läsningen talar Jesus, Syrak Elasars son, från Jerusalem om hur vi diskuterar, något vi i dag exempelvis kan lägga märke till när vi diskuterar på sociala medier: ”När man skakar sållet blir skräpet kvar, och människans uselhet märks när hon diskuterar.” Hur ofta har vi inte skämts över våra ord, när vi efteråt erinrat oss hur vi diskuterade? ”Ve mig! Jag är förlorad, ty jag har orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar” (Jes 6). Jesus Syrak säger att ”Krukmakarens kärl prövas i ugnen, och en människa sätts på prov genom diskussion.” Varje gång vi dras in i en diskussion är det som ett prov, vi prövas och Jesus Syrak fortsätter: ”Frukten vittnar om hur trädet blivit skött; så visar talet hur människan tänker.” Det är också det Jesus säger: ”Ett bra träd bär aldrig usel frukt, inte heller bär ett uselt träd bra frukt. … Hennes mun säger vad hjärtat är fullt av.” Både Jesus från Nasaret och Jesus, Syrak Elasars son, pekar på vikten av att uppmärksamma hur vi använder våra ord: ”Beröm inte en man innan du hört honom diskutera, ty det är så en människa sätts på prov”.
Vi står i startgroparna inför fastetiden, och då är det en god förberedelse att pröva sig själv, genom lyssna till sig själv: när jag talar, diskuterar, och med Guds hjälp söka upptäcka vårt eget hyckleri, när vi diskuterar och pratar på ett sätt som och om sådant som inte är gott. Om vi inte fastar från orden blir det som Jesus säger: ”Kan väl en blind leda en blind? Ramlar inte båda i gropen?” Genom fastan blir vi herrar över oss själva. Att avstå från orden hjälper oss att stå emot allt som vill tillintetgöra brödrakärleken, det är avgörande för den inre stillheten och en förutsättning för att stå emot Djävulen och världens frestelser. På detta sätt är tystnaden ett skydd mot att tala ogenomtänkt och sårande, den förebygger konflikter och bittra dispyter som förstör den inre friden, vilket är vanligt när man exempelvis vill diskutera frågor om tro och teologi.
Så ber vi om hjälp att avstå från orden som ett verkningsfullt sätt att hantera vårt eget hyckleri. När vi vill ta bort flisan ur vår medmänniskas öga men inte märker bjälken i vårt eget.