2 Mos 32:7–14, Ps 106, Joh 5:31–47
Ge oss, Herre, uthållighetens gode Ande, så att det blir vår lust att hålla dina bud och vi med bot och goda gärningar bereds för påskens högtid.
Vi vill ha bevis för Guds existens men missar att Gud redan är bevisad alltid och överallt: i skapelsens mäktiga manifestation av Guds mångfald, enhet och skönhet, i människans samvete och själsförmågor, i historiens olika tidsåldrar och varje människas historia som förvandlats till frälsningshistoria, i den heliga Skrift, i vägledningen från alla heliga mystiker och andliga vägledare, genom Kyrkans närvaro, sakrament och undervisning. Därför missförstod de flesta Jesus men även en sådan som S:t Anselm blev missförstådd. Immanuel Kant menade att Anselm formulerade ett så kallat ontologiskt gudsbevis i Proslogion, men detta samtal med Gud är mycket mer en bön och en kärleksförklaring till Gud, trots att Gud, i sin godhet och rättvisa, fortsatt är obegriplig för Anselm.
I dag pekar Jesus på att det knappast saknas bevis för Guds existens, det saknas inte vittnesbörd om vem Jesus är. Men Jesus ställer en fråga till oss: ”älskar du mig, älskar du Gud, älskar du de himmelska tingen?” Vi är oftast så uppfyllda av oss själva att vi inte ser Guds godhet och närvaro. Vi söker vår egen ära, vad vi vill ha, vad vi tycker är åtråvärt, så försvinner Gud för vår blick. Det är inte Gud som är problemet utan människans bortvändhet från Gud, bristen på kärlek till Gud: ”jag har förstått att ni inte har någon kärlek till Gud.” Vi är i Guds blick och Gud gör allt för oss. Sonen sändes av Fadern för att öppna Guds barmhärtighets famn för hela mänskligheten: ”Jag har kommit i min Faders namn och ni tar inte emot mig. Men kommer någon i sitt eget namn, så tar ni emot honom.” Jesus anklagar ingen, utan offrar sig själv för att rädda alla, för att allt ska försonas i honom, därför är huvudpunkten: ”jag säger detta för att ni skall bli räddade.” Det är Jesu fokus och uppdrag, allt sker för vår skull.
Därför firar vi den heliga Eukaristin, inte som en anklagelse utan för hela världens frälsning, i en bön om att fler och fler dag efter dag ska få upp ögonen för verkligheten sådan den är, se Guds överväldigande godhet, att han är trofast och närvarande alltid och överallt och ger oss alla vittnesbörd vi kan drömma om, att han är med oss alla dagar, och fortsätter att frälsa oss på vägen mot vårt eviga slutmål.