Gud älskar oss som Fadern, Sonen och den helige Ande

Gud, vår Fader, du som sände din sannings Ord och den helige Ande för att avslöja ditt underbara mysterium, skänk oss den sanna tron, så att vi bekänner dig och Sonen och Anden, en enda Gud, allsmäktig och upphöjd.

2 Mos 34:4b–6, 8–9, 2 Kor 13:11–13, Joh 3:16–18

Allt handlar om kärleken och att kärleken är trefaldig och en, ja Gud älskar oss som Fadern, Sonen och den helige Ande; för kärleken är en enda och samtidigt mångfaldig och utspridd i hela tillvaron.

Texterna är i dag fokuserade på kärleken. Mose uppstigande till Gud beskrivs på 1300-talet som kärlekens kraft att överskrida tanken. Mose går upp på berget dragen av en stor kärlek. Kärleken leder oss bortom tankar, bilder och begrepp, i en värld av tystnad. Så går Mose in i icke-vetandets moln men hans inre öga är öppet, kärlekens öga.

”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son”. Jesus kommer till oss med kärlekens löfte om en väg som leder till förening med Gud: att Fadern, Sonen och den helige Ande skall komma till oss och förbli hos oss genom kärleken. Hugo av S:t Victor säger i Paris på 1100-talet: ”Kärlek förvandlar eftersom kärlek förenar.” Faderns kärlek kräver någon form av pluralitet, en oförgänglig som är älskad av den älskade, men den fullkomliga kärleken måste också involvera en tredje person, när de två förenas i en kärlek till den tredje. Den fullkomliga kärleken kan aldrig vara ensam och inte heller bara mellan två personer, liksom äktenskapets kärlek mellan man och kvinna behöver en tredje att älska, så måste Faderns och Sonens kärlek också förenas i den helige Ande.

Kärleken är trefaldig. Först Faderns totalt kommunikativa och generösa kärlek, sedan den helige Andes totalt receptiv och mottagande kärlek och i mitten, mellan dem står Sonen med en kärlek som både är kommunikativ och mottagande. Jesus Kristus, Guds Son, är så själva mittpunkten i Gud, och vidare hela tillvarons mittpunkt. Därför träder Gud in i sin rätta plats som centrum i all skapad verklighet, när Sonen, centrat i Treenigheten, inträder i en personlig förening med mänskligheten, och blir människa i jungfru Maria. Sonen är centrum både i Gud och i skapelsen, i historien och i människan, vilket uttrycks grafiskt i korsets linjer som förenas i en mittpunkt. Jesus har i sin brinnande kärlek förvandlat korset till ett bröllop mellan Gud och människa, en förening och försoning, där Gud längtar efter oss och trolovar sig med oss i brinnande kärlek. ”Kristus på korset böjer sitt huvud, väntar på dig, för att få kyssa dig. Han sträcker ut sina armar, för att omfamna dig. Hans händer är öppna för att berika dig. Hans kropp är utsträckt, så att han kan ge sig helt och fullt till dig. Hans fötter är fastnaglade, för att förbli hos dig. Hans sida är öppen för dig, så att du kan träda in där” (Bonaventura i Soliloquium).

Så älskade Gud världen, att Sonen enligt Faderns vilja och i samverkan med den helige Ande, genom sin födelse till människa och genom sin kärleksdöd, har gett världen liv.