”Jesus, jag förtröstar på dig!”

Barmhärtige, evige Gud, du som gjort oss till ditt eget folk och varje påsk förnyar vår tro, låt nådens gåvor växa till i oss, så att vi allt djupare fattar påskens hemlighet: vår helighet som döpta, vårt nya liv i Anden, vår värdighet som vunnits med Kristi dyrbara blod.

Apg 2:42–47, 1 Pet 1:3–9 och Joh 20:19–31

När aposteln Tomas rörde vid Herrens sår var det ett direkt möte med Guds gränslösa barmhärtighet och en ny förtröstan föddes: "Min Herre och min Gud.” Ja, vi firar i dag den gudomliga barmhärtighetens söndag, för att påminna oss om att detta gäller oss och hela världen. Den gudomliga barmhärtigheten fortsätter att läka världens djupaste sår och att ingjuta hopp inför framtiden. S:t Johannes Paulus II inrättade denna barmhärtighetens söndag för att hela världen skulle få veta, att Jesu barmhärtighet är större än all synd, allt lidande och allt mörker.

1931 hade S:ta Faustina Kowalska fått en vision där Kristus uttryckte en önskan om att man skulle måla en bild och nedtill skriva orden: ”Jesus, jag förtröstar på dig”. Tavlan föreställer den uppståndne Kristus, som på händer och fötter bär spår efter korsfästelsen. Från Jesu hjärta utgår två strålar, blod och vatten. Vi har samma symbolik i vårt tabernakel här i S:t Dominicus kapell, där de röda mosaikbitarna symboliserar Jesu blod, hans kärlek, hans barmhärtighet och den eld han tänt på jorden genom sin brinnande passion, sitt lidande och sin död på korset. Strömmen från Jesu heliga hjärta betecknar de heliga sakramenten, ja hela Kyrkan, som fötts fram ur detta tillvarons barmhärtiga centrum.

Vi är som Tomas när vi i sakramenten rör vid Jesu sår och tar emot hans barmhärtighet. Vi har ett oändligt behov av denna barmhärtighet, dels på grund av den hårda värld vi lever i, dels på grund av våra egna hårda hjärtan. Guds barmhärtighet helar vår hårdhet, gör att vi förtröstar mer på honom och kan uttrycka hans barmhärtighet gentemot vår nästa.

Jesus sa till S:ta Faustina: ”Jag vill, att barmhärtighetens helg blir en tillflykt och ett värn för alla själar, särskilt då för arma syndare. Denna dag är min barmhärtighets innersta öppet; jag låter ett helt hav av nådegåvor flöda över de själar som närmar sig min barmhärtighets källa”.

Utifrån Guds barmhärtighet lever vi i hoppet om att ingen enda ska gå förlorad, hur hopplöst det än ser ut. Så låt oss öppna våra hjärtan för att ta emot Guds barmhärtighet, för oss själva och för alla förlorade i denna värld, och lyssna till Jesu barmhärtiga röst: ”Frid åt er alla, som Fadern har sänt mig sänder jag er.” Och känna hur han andas på oss i liturgin och i sakramenten och talar barmhärtighetens ord till våra hjärtan: ”Ta emot helig Ande”.