Allt har ett utgående från och ett återvändande till Fadern

Allsmäktige Gud, lär oss på den helige Bonaventuras himmelska födelsedag att prisa dig för dina under i naturen och i nådens rike och att som han bli gripna av kärleken till dig, som gjort allt detta för vår skull.

Jes 10:5–7, 13–16 och Matt 11:25–27

Vi firar i dag kyrkoläraren S:t Bonaventura (1221–1274) och ber om hans förbön för kyrkan, världen och för oss själva att vi ska få nåden att växa i vår relation till Fadern.

Jesus älskar att säga ”Fadern”, också vi behöver lära oss att vända oss till återvända till ”Fadern”. Därför är det en urkristen tradition att be ”Fader vår” tre gånger om dagen.

Fadern visar att Gud är det första ursprunget för allting och att han samtidigt är godheten och omsorgen för alla sina barn: ingen är så mycket fader som Gud. Därför inleder S:t Bonaventura ”Själens resa in i Gud” med orden: ”I begynnelsen (1 Mos 1:1, Joh 1:1) åkallar jag den första begynnelsen … den tidlöse Fadern genom hans Son, vår Herre Jesus Kristus” (Prol.1.1). Bonaventura riktar oss mot Fadern som alltings ursprung. Fadern är den enda källan, den som frambringar allt och fullheten av denna kreativitet finns i Sonen som ”den tidlösa konsten”. Fadern har frambringat ett fullkomligt konstverk i sin Son, som en mönsterbild för allt annat. I Sonen uttrycker Fadern allt det han kan skapa. Sonen äger idéerna till alla ting, vilka har evig existens i honom. Allt finns först i Sonen, som en evig konst, innan det skapas, materialiseras.

Så betonar S:t Bonaventura att allt har utgått från Fadern, urkällan, och ska återvända till honom. Allt syftar egentligen fram mot en återkomst till Fadern genom den helige Ande. Det gäller naturen, de olika vetenskaperna, människan och historien eftersom allt har ett utgående (egressus) från Fadern och ett återvändande (regressus) till Fadern. Att uttrycka Fadern som ursprunget, är då inte en fråga om tidsföljd utan om ursprung. I Treenighetens utsändande och mission finns ingen rumslig förskjutning utan det är här fråga om en utandning av nåd. Det baseras på den alstrandes auktoritet, det som den utsändande (Fadern) har i förhållande till den som sänds (Sonen och Anden).

Vår tro på Gud som Treenigheten utgår från Jesu egen undervisning om att Fadern för evigt är Fader i förhållande till sin ende Son, som å sin sida bara är Son i förhållande till sin Fader: ”Ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.”