Smak och känsel för Gud

1 Kung 8:1–7, 9–13 och Mark 6:53–56

Allsmäktige, evige Gud, din Son blev en av oss och denna dag framburen i templet. Låt oss här förenas med honom, så att vi kan träda fram heliga och fläckfria inför dig..

I den första läsningen läser vi om hur förbundsarken förs in i templet, i förbundsarken låg de två stentavlorna med Guds Ord. Så uppfylldes Herrens hus av en molnsky, ”Herrens härlighet uppfyllde Herrens hus”. På motsvarande sätt kommer Guds Ord, genom jungfru Maria som det nya förbundets ark, i dagens evangelium till Gennesaret och uppenbarar Guds härlighet, nu är hela världen Guds tempel.

Man lade ”de sjuka på de öppna platserna och bad Jesus att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade.” Det är detta som sker i sakramentet. Det är Guds levande Ord som kommer till oss, ett levande, personligt och helande möte med Kristus, hela världen är nu Guds tempel där Herrens härlighet uppenbaras. Herren vill göra sin nåd verklig och synlig för oss i dag. Vi har fått den enorma nåden att liksom de sjuka i Gennesaret få möta Herren, röra vid tofsen på Jesu mantel, får se honom. Vi får röra vid hans kropp, äta hans kropp, och så förvandlas till hans kropp och vara hans kropp. Här firar vi Kristi kropp i dess dubbla betydelse, Kristi Guds Sons kropp och Kristi Guds folks kropp. Vi firar framför allt att vi av nåd, med alla helgon, är kallade att förvandlas genom honom, med honom och i honom, till honom.

Den kraft som åstadkommer denna förvandling är kärleken, den starkaste kraften i tillvaron, kraften till förening och förvandling. Det är kärleken som utmejslar människans och den mänskliga gemenskapens sanna natur.

I Eukaristin, den heliga Mässan lär vi oss att ta emot och att älska kärleken. S:t Bonaventura skriver: ”När själen i kärlek omfamnar det inkarnerade Ordet, för att njuta av det och övergå i det genom extatisk kärlek, återfår den smak och känsel” (Itinerarium mentis in Deum 4.3.4). Så kan vi med hjälp av kärleken smaka och omfamna vår himmelske Brudgum, vi kan oavlåtligen besjunga honom som bruden i Sångernas Sång.